Hur långt kommer man på svag is?

FINNS I SJÖN

Jobbar hemifrån idag och har förmånen att ha sjön Siljan att vila ögonen på. Se sjö, skog och bergen förändras mot horisonten beroende på vädret är som en påminnelse av konstant förändring och vikten av anpassningsförmåga.

Isen på Siljan lade sig sedvanligt runt trettondagen, och jag hoppas att det finns chans för skridskorna även i år. Känslan att snabbt glida över den frusna tunna ytan, men utan att trilla igenom är fantastisk. Som vinterbadare är det bättre utan kläder här med.

Men ibland spricker ytan och vi faller igenom ändå och får kontakt med det som finns där under - kanske på ett djupare plan. Där vi tvingas ta tag i det som vi behöver men har skjutit på det för länge. Där trygghet och kanske rädslor har hållit oss tillbaka, men där vi blir åter påminda om att smärtan är den största drivkraften till förändring. För om jag inte andas lugnt i vaken för att kunna fokusera, om jag inte vänder om mot stabilare is eller har avsiktligt tränat, inte har rätt utrustning och resurser för att ta mig upp så blir det sällan bra. Att skylla på svag is hjälper föga. Även om man kommer ganska långt innan den brister.

För oavsett hur ytan ser ut, vågor, is eller krusningar så är det likadant under - ganska stilla. Ytan även som metafor där is, vågor eller vita gäss får symbolisera de tankar vi dagligen bär med oss. Kalla som varma, lugna som stormiga  - 60 00 per dag föresten. Tankar och antaganden som får oss att reaktivt åka fortare, simma snabbar och kämpa krampaktigt mot strömmen, istället för att simma åt sidan och välja att lugnt och stilla bara flyta med för att samla kraft. Motståndet till det som är skapar oftast spänningen i sig.

Så när du ger dig ut på isbelagd sjö eller stormigt hav så finns det vissa saker du behöver ha med dig. Vissa egenskaper och mindset som krävs när det oväntade händer och omständigheterna inte går att kontrollera. Vad är det för dig just nu? För bli ertappad nakna vill vi ju inte.

Take it Isig!

SHARK ATTACK

Att gäddor kan lura i vassen känner vi till. När vi inte minst anar det så dyker det upp och anfaller. Samtidigt som solen går ner bakom Sjöbloms dass.
Visa fler