Att bli blottad inför andra kan kännas jobbigt och frustrerande. Att bli påkommen kan kännas pinsamt om det gäller banala ting, men kan få konsekvenser om det påverkar andra. Men så länge ingen märker något så har vi en tendens att fortsätta och tänja på gränserna. Vi vågar ta mer och mer risker ju längre tiden går, som barn eller som vuxen. Onormalt blir helt plötsligt den nya normala eller en ny sanning. Men ibland blir vi blottade och exponerade. Händelser som blottlägger ett i botten ohållbart beteende eller modell. Beteenden som vi tillåtit så länge ingen märkte något.
För det som göms i snö kommer upp i tö!
Vad är det då Covid 19 har exponerat hos oss människor. Miljön, ekonomin, vanor, levnadssätt. Vad har helt plötsligt blivit viktigt? Vad är nu oviktigt, som var viktigt innan? Viljan att gå tillbaka till det s.k normala, är som att säga att det vi gjorde innan var ok. Vi försöker med åtgärder rädda något som kanske i grund och botten var osunt. Som Dave Sim skrivit på det personliga planet.
När en djup sanning har setts kan den inte vara "osynlig". Det finns inget "att gå tillbaka" till personen du var. Även om en sådan möjlighet fanns ... varför skulle du vilja? - Dave Sim
Om det är så att Corona bara blottlägger och synliggör det vi har tillåtit under en längre tid. Så kanske vi kan se det som något bra som tar oss i ny riktning, om vi inte kämpar emot. Utan funderar var vi lägger våra resurser bäst just nu? Vilka investeringar och åtgärder är mest hållbara på lång sikt?
Vår sårbarhet kanske är p.g.a att vi gjort oss sårbara och skapat en miljö, internt och externt, som inte klarar av de som sker.
Vi kanske just nu är mellan det gamla och det nya, och i det tomrummet känner vi oss rädda och förvirrade. Likt den klassiska boken "Själens Mörka Natt" av Johannes av korset. Vi kan då ställa oss den fråga av Dr Michael Beckwith
Om den här upplevelsen varade för evigt, vilken kvalitet skulle behöva dyka upp för att jag ska ha sinnesfrid?
Alltså vad behöver jag just nu? Jag kanske behöver kanske styrka, tålamod eller något annat - vilken kvalitet som helst. För det som händer är att när du skiftar fokus till vilken kvalitet du behöver, snarare än att kämpa emot det mörka så att säga. Så går oftast processen fortare framåt. Väsentligt i just mentalträning, var vi lägger vårt fokus på.
För om det som fungerat innan inte kommer att fungera framåt, vad behöver vi ändra på? Även om vi vill ha kontroll, och hitta nya sätt att bibehålla någon form av trygghet. Men ju mer vi försöker kontrollera desto jobbigare blir det. Vi simmar liksom emot strömmen istället för för att åka med. Så länge vi försöker lösa problemet på samma sätt som skapade det från början.
Naturen går liksom inte att kontrollera. "För varje handling uppstår en likadan motreaktion" - som Darwin utryckte det
