Gör jag det viktigaste först eller det lättaste först? En fråga värt att ställa sig varje dag. Vad är viktigast just nu? Prioriterar jag det som ger en känsla av tillfredsställelse på kort sikt. Att jag har producerat något och att jag kan bocka av på listan. Samtidigt som jag kanske undviker det som är jobbigast, fast det skulle skapa mer värde på lång sikt. Det kan vara det tråkiga som jag inte riktigt förstår, som kanske får mitt självförtroende och min självkänsla att svikta. Eller det jobbiga samtalet jag skjutit på, då jag är lite konflikträdd. Men även de dagliga ursäkterna för att slippa, men som på sikt får mer långsiktiga konsekvenser. Inte förrän det är riktigt bråttom och smärtan är för hög. Som sagt, jag fortsätter att prioriterar det som är enkelt, lätt och kul. Även om det tar mig i fel riktning.
Att ta den lätta vägen som leder till fel slutdestination kan tyckas konstigt. Men hur vet jag det? Vi har pratat mycket om mina värderingar, mitt syfte och mitt fokus. Det som är viktigt för mig själv och där jag tenderar att lägga min uppmärksamhet på. Där jag inte är beroende eller styrs av yttre, kortsiktiga poäng, stimulanser eller erkännanden. Det som annars får mig att bli reaktiv på omständigheterna och vill kontrollera.
Att ändra just dessa vanor är svårt många gånger, baserat på den emotionella kopplingen och den belöning det ger. Eller svårigheten att lämna komfortzonen och utmana de rädslor som hindra mig. För att till slut komma det till det stadiet där utmaning och kompetens är balans, det vi kallar för flow. Egentligen så handlar det att våga omfamna den ångesten som det ger att göra svåra saker, när oron kommer över en. Samt den spänning och motivation som kommer när jag väl bestämt mig att "Nu kör jag!!" Just för att växa och utveckla den kompetens som krävs för att möta nya utmaningar.
